Rätt ofta funderar jag över folks handlingar, över varför de behandlar varandra illa, varför folk inte lyssnar o tar till sig, ibland vill jag bara säga upp min prenumeration på omvärldens misstag o medvetna elakheter. Jag orkar inte alltid se på när självgodheten härjar och trycker ner och sårar andra för att "höja" sig själv. Allt som oftast tar jag bara emot utan att orka skrika o säga ifrån, utan att orka göra något alls... Jag antar att jag är lika självdestruktiv som mobbaren som sitter på de andra.
Varför tänker man inte en gång extra innan man medvetet väljer att såra en människa, varför orkar man inte välja hur man säger det man har att framföra? Varför är det så svårt att vara snäll o behandla andra som man själv vill bli behandlad?
Jag har varit elak i onödan mot dem jag älskar men jag har oxå lärt mig och gjort ett medvetet val att försöka att inte göra om det igen. Men det finns dom som aldrig lär sig...
Jag är inte så säker på att jag vill vara med i den vuxna världen längre, jag avtackar mig vuxenheten och återgår hellre till att vara barn igen.
Jag pratade med min mamma idag- Som vanligt kom hon med mycket kloka perspektiv på mina funderingar- Jag Älskar Min Mamma!!!
Vad gjorde en liten flicka utan sin älskade mor ?
Jag är trött på alla intriger! Kan ingen bara vara snäll? Gör det ont?
Och jag är trött på alla män som ursäktar sig hela tiden över än ditt o än datt, när man väl ifrågasätter deras beteénde o biter ifrån. God damn it, enough with fucking excuses already!! Skaffa en ryggrad, lite ärlighet o mannlighet.
Jag är trött på dumma folk o män. Basta.
Ett litet Lotteninlägg såhär i julkalendertider!
10 år sedan