Med en guldklimp som fyller 4 veckor idag, känns det fortfarande helt overkligt att höra mig själv prata med andra om att Jag är mamma nu, folk som frågar hur känns det o allt sånt, o jag kan intet annat säga än jo det känns bara underbart härligt att ha en bebis men att jag är en mamma känns helt out of wack...hehe Det känns så far away, så enormt och storslaget och jag är ju bara jag fast med den finaste prins tänkas kan, men att jag skulle vara en mor känns så overkligt, fortfarande! Men Jag ÄR en mamma, en mor till min son <3
Och jag är sååå kär! Det är helt galet och helt utanför alla gränser
Jag hinner inte göra någonting what so ever mer än det jag absolut måste o inte ens det alla ggr, jag hinner väldigt sällan äta ett helt mål mat på en gång utan minst 2-3 avbrott, jag får skäll när jag tvättar håret för att "det tar för lång tid", jag sover i snitt 4-5 timmar per dygn, jag har konstant en tvätt som snurrar i maskinen, jag dricker på tok för mkt kaffe, jag har blivit världsmästare på "enhandsfattning",jag övar dagligen upp min simultankapacitet- jag kan amma och göra massa andra saker samtidigt, jag blir kräkt, kissad och bajsad på dagligen, jag har inte rakat benen el klippt tånaglarna på 4 veckor =P Men jag har iaf rakat mig under armarna, känns bra =D!!
Men så som jag trivs o bara älskar läget!! Oj,oj, det är verkligen märkligt hur bra allt funkar!! Inom mkt kort kommer jag även vara världsmästare liksom så många andra mammor på effektivisering! Man kan och hinner bara man vill!! (iaf gillar jag att tänka så)
Med en liten sötkotte på armen säger jag Over and out för nu!
