Sådär länge sen igen...

Det är svårt med tiden för bloggen. Här händer just it nå. Till skillnad mot verkliga livet =)Där händer allt! Nu har litet barn i magen bakat sig klart och den 3 December tittade miraklet ut =) En underbart vacker liten Lillebror som visat sig vara precis lika perfekt, underbar och fin som sin fantastiska Storebror <3 Kärleken är total!

Nu jobbas här för fullt för att få livet som 2-barnsfamilj att fungera lika enkelt som med 1 busbarn =) Spännande och en liten utmaning är det allt. Men fpr vi bara rulling på det hela så kommer det att bli så bra så bra =D!

Lillebror som har fått namnet Gustav var 52 cm lång och vägde 3650g när han föddes.

Aldrig kunde jag väl drömma om en så simpel förlossning, väntade mig hela tiden vansinnessmärtan som när Loke föddes, jösses jag höll ju på o balla ur där ett tag, men denna gången fattade jag inte ens att jag hade riktiga värkar haha!

Kände av en 2-3 vad jag trodde var förvärkar vid 18.30 tiden då vi var o storhandlade mat, tänkte att det va ju kul att jag iaf känner avmina sammadragningar nu iaf och tänkte att det berodde på att jag bar runt på Loke och tittade på allt spännade och roligt i butiken!

Sen när vi kom hem höll det i sig och jag kände av "sammadragningarna" lite oftare men tänkte inte mer på det utan lagade ihop en snabb och väldigt försenad middag,fick Loke i säng o körde en storröjning av hela huset, sen satt jag vid datan en sväng och tänkte på att det tröck lite mer nu men det gjorde fortfarande inte ont alls. Vi gick o lade oss vid 00.30-tiden och jag tänkte att va tusan jag kan ju klocka värkarna för skoj skull och blev väldigt förvånad då jag insåg att de kom med 5 min mellanrum omisstagligt hela tiden =P Nog för att jag kände av dem men insåg aldrig att jag hade dem så ofta som jag faktiskt hade!

Ringde till förlossningen för o kolla lite med dem eftersom min egna BM sa åt mig att det var bra att åka in när vi hade 6-7 min mellan värkarna, men BM jag pratade med på förlossningen trodde precis som jag att det inte var dags eftersom jag inte hade ont el så. Vid 02.30 tiden tvingade Micke mig att ringa förlossningen igen eftersom jag då varit nere på 3-4 min intervaller i 45 min. Men hon trodde ändå inte det var dags eftersom jag inte hade några problem med att prata med henne under pågående värkar, men bestämmer att jag inte behöver ringa ngt mer utan vi är välkomna in när vi tror att det är dags.

Vid 3 tiden har Micke så gott som fullgod panik och bestämmer att vi skall ringa barn och hundvakt och åka in ändå fast ajg säger att neeeejdå det är inte dags än - Jag mår alldeles för bra för att det ska vara nära än.

Men sagt och gjort vid 4 tiden kommer mamma och hämtar upp en yrvaken och förvånad Loke och Chloe, straxt innan var Macke här o hämtade Kermit. Vi packar ihop oss o åker in, 04.30 är vi inne på förlossningen, jag har bara haft 2 lite lite onda värkar som jag andats mig igenom, men fortfarande inget smärtsamt.

Jag blir undersökt och BM konstaterar klämcheckt att jag är öppen 7cm. Här efter går allt rasande fort enligt mig själv.
Jag som fortfarande var rejält orolig för att det ska göra ont tigger envist till mig bedövning, jag var bombsäker på att det skulle explodera upp en smärtkavalkad när som helst fast att jag aldrig hade speciellt ont dittills alls...

De ger mig lustgasen som jag ibland drar i mig ett par drag av, egentligen helt i onödan smärtmässigt men det gjorde susen för mina stackars nervers skull =)Kontrollfreaket i mig blir lugn bara av att veta att den finns den där gasen som jag mådde så mkt pytonorm av förra gången mår jag inte alls dåligt av denna gången! HURRA för det =)Jag får även ngn av bottenbäckensbedövningarna, hinner knappt sätta mig på pilatesbollen som jag själv bad om och han ha nytta av bedövningen i 2 värkar. Värkar som jag vid det laget inte alls känner av mer än trycket,innan jag känner att jag vill krysta. Mitt humör är verkligen på topp och jag är taggat ända ut till tänderna för att föda barn!

Sagt och gjort jag får lägga mig i sängen igen och lyder snällt min kropp. Vilken total skillnad det var mot första gången då jag inte alls kunde "känna" krystvärkarna då jag var fullkommligt borta och uppslukad av smärta. Nu var det bara att följa med och göra som kroppen ville, helt fantastiskt, visst gjorde det ont men nu förstår jag varför de hejjar på en att "krysta bort smärtan" för det var precis vad jag gjorde. Flåsade bort 3 värken för att allt skulle hinna med och ge plats åt bebis och på 5:e krystvärken kl 06.15 kom han ut med ett stort illvrål, helt pigg och frisk och fin <3 Vårt lilla söta skrynkle!

Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att jag inte alls hade behövt ngn bedövning för det som kändes var jag ändå inte bedövad emot och det känns otroligt skönt, närmre en smärtfri förlossning kommer man inte och jag är evigt tacksam!
Tänk att 2 förlossningar utförda av samma mamma kan vara så radikalt olika! Som natt och dag!

Nu har Lillsnibbits firat sin första Jul och Storsnibba sin andra Jul.
Loke är helt fantastisk med sin lillebror, söt o go o pussas och kramas! Han försöker trösta Gustav om han är ledsen, kommer och kramas och säger mmmmm, om han har en napp i näreten försöker han ge nappen till Gustav <3 Och om Gustav sitter i babyskyddet så gungar han honom <3

Jag är så stolt över min fina guldklimp och han imponerar med nya saker varje dag, men mest fantastiskt är att se hur underbar han är med andra människor och djur <3

Herre jösses vad jag älskar mina barn!!!!