Ensam mitt i ett hav av människor.

Ensam tillsammans.

Vart försvinner orden? De kommer ut, sägs högt för folk att höra, men ingen vill höra, stänger öronen, vänder ryggen till och går, stänger ögonen, ingen vill se. Den som väljer att stanna för en kort stund, snappar upp ett ord eller två, vill inte förstå, vänder och går.

När ingen lyssnar, försvinner talförmågan, har jag märkt, förmågan att kunna uttrycka sig, samla tankar o känslor till de rätta orden, rättvisa ord som är tillräckligt uttrycksfulla för att förmedla det som känns inuti. Eller ens det enklaste ordet för att ge en minsta indikation.

Det känns som att jag har försvunnit, finns inte längre. Utan betydelse och utan existens.