I tried to make myself pretty today, it only made me cry.

Hur kommer det sig att det är så lätt att "dölja" en depression, att ha den för sig själv, när man är så ledsen att man gråter hela dagarna, utan att någon märker? Eller märker någon men väljer att inte se, eller bryr sig folk bara inte?
När man säger något till någon så förstår dom ändå inte.

Kan knappt gå ut med hundarna utan att börja gråta.

Kommer du ihåg för ett år sen när du och jag pratade på msn? Hur du och jag fick varandra att känna oss? Vart tog det vägen. Vem säger att du nu inte sitter på precis samma sätt med någon annan, o jag sitter här ensam utan någon? Vem säger att du inte behandlar mig som *****?

Du blir spralligare, gladare och konstigare för var dag som går, medans jag sitter hemma o gråter. Tur att nått gör någon glad iaf.

Och varför, varför, jag orkar inte, varför den personen för???
Kanske är det fler???

Vad vet jag?

Så ynklig och så patetisk.