Mitt emellan

Disk, dammsugning, golvskurning, dammtorkning, mattskakning, köksluckeskrubbning, sängbäddande, toaskurande, listskrivande, matplanering o allt kommer den där jävla känslan, fy fan. Aja, du vet ju säkert vad jag menar, när man ser saker man inte borde se, tolkar saker som säkert inte finns mer än i min vilda fantasi, den lamslående känslan att inte räcka till, som vanligt. Varför kan man som männsika aldrig vara nöjd med sig själv och lita på att andra är det?

Aja, skitsamma, idag skulle hela världen lika väl kunna avslöja sina svartaste hemligheter, inget kan får mig förvånad idag, tänker som vanligt aldeless för mkt med fokus på fel saker. Bara en vanlig dag då.

Hemmafrun som aldrig vet något, som aldirg märker något, som vem som helst skulle kunna dra vid näsan utan en suck. Bitter, jag? Varför tror du det? Man vet ju hur livet funkar, hur folk behandlar andra, ellerhur?!

En annan dag kanske man är hoppfull, man kan inte vara allt på samma dag.